Nära men så långt ifrån
Idag hade jag en riktig skitdag. Stressat, glömt saker och känt mig frustrerad och nere. Nattens sömn gav mig inte heller några riktigt goda förutsättningar för att ta mig genom dagen på ettt bättre sätt.
Det finns säkert någon som skulle vilja säga att jag gräver ner mig sälv och att det helt enkelt bara är att vända på känslorna, men riktigt så fungerar jag inte. Den här dagen har liksom varit dålig från början till slut och jag har legat på bristningsgränsen nästintill hela dagen. Jobb, träning och det sociala fungerar ändå automatiskt även om det känns kaotiskt inombords.
De är väl mest nu när man ska gå och lägga sig som det svämmar över. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ligga vaken på natten och mina egna problem känns så små i jämförelse. De mesta faller på plats men vissa delar är så långt bort och jag har tryckt undan en del som jag tycker är jobbig.
Jag hoppas morgondagen blir bättre och att jag kan lämna den här dagen bakom mig åtminstone. Theo har somnat här brevid mig och jag ska försöka göra mig klar för sängen jag med.
