Skratta, skrika eller gråta?
Inledningen av helgen var så bra, men under fredagsnatten så slog astman till igen. Hostade hela natten och fick väl ihop hela två timmars sömn. Skulle egentligen ha spelat match idag och därefter åkt ut på Susannes 30-årsskiva med Victoria men det
var ju bara att ställa in båda delarna. Hostar konstant, svårt att andas och har sjukt ont i mellangärdet. Har troligast hostat sönder något muskelfäste som inte hinner läka då jag hostat till och från i olika perioder och förmodligen det som
gör att det gör så ont i mellangärdet.
Men är verkligen extremt less på min astma nu. Hur länge ska jag må såhär? Doktorn säger att jag har maxdosering av alla mediciner man kan ha och har väl börjat ifrågasätta om det ens är astma men de prover jag tagit visar inget annat och det
känns ju ändå som astma. Är det någon mer där ute som har sådan här jobbig astma och vad gör man för att få bort den? Hostar för tillfället så jag spyr så energin är ju inte heller på topp. Astman känns så himla hopplös för tillfället när jag inte
kan riktigt göra något åt den. Vill bara bli frisk och kunna var ute i solen och umgås med vännerna. Istället har jag fått isolera mig hemma och försökt att hålla ihop bröstkorgen från att gå i bitar när jag hostar.
Förstår ni att jag sitter med andningsmask hemma och inhalerar gas så som man tänker sig i filmerna. Det ser verkligen inte klokt ut. Är dock i sådant upplösningstillstånd där jag inte vet om jag ska skratta, skrika eller grina över den förbannade
astman som aldrig tycks bli bättre.
Har i alla fall som nämnt isolerat mig idag och inte satt foten utanför dörren. Kikat på melodifestivalen och städat samtidigt. Försökt damma av och göra hela läggan steril. Ska se om jag kan somna nu inatt eller om jag tänkte fortsätta att reta
luftrören.
